Funderar

Hur i all världen kunde jag ha sån tur att just jag fick världens sötaste, härligaste, ljuvligaste pojke?
En pojke som är så charmig, som har ett så vackert leende och som hållits frisk redan 7,5månader och som bara är så.. ja, perfekt helt enkelt.
Ok, han sover inte hela nätter.
Han sover för tillfället inte längre än ett par timmar i sträck före han vaknar och vill ha bröstet, men när han får det somnar han nästan genast om.
Ok, han ligger och snurrar runt och sparkar min man i huvudet, och vill inte sova i egen säng.
Ok, det räcker kanske ett par timmar före han somnar, och han vägrar att ens försöka somna om jag inte ligger bredvid honom och han får ligga och "tissa".
Ok, på dagarna sover han 3 gånger, cirka en timme, ofta mindre, sällan mera, och varje gång tar det cirkagurka en halv timme före han somnar.
Ok, kanske han inte är det lättaste barnet alla gånger...
Men vad 17 gör det när han ändå är perfekt, min son!

Känslan från förlossningssalen, når jag såg honom första gången, och han såg på mej... Den borde man få på burk.