Blä, svett

Nånting måste man ju alltid klaga på.
Idag klagar jag på att det är så varmt ute, att jag hade alldeles för mycket kläder på och gick alldeles för raskt, så att jag blev riktigt svettig,
Helt i onödan duschade jag på morgonen.
Blä.

Istället för att klaga kunde jag ju tänka att oj vad skönt, frisk luft, våren kommer, solen skiner, rask promenad --> bra kondition, svett är bra, ett tecken på att kroppen fått jobba...
men nej, jag tänker klaga.
Blä, jag är svettig.
Blä, äckligt.

Orka tänka positivt.
Positivt tänkande är för idioter som bara bäddar upp för besvikelser.
Hah, där har man sedan för att man njutit av solen när man får diagnosen hudcancer.
Hah, där fick man sej en smäll på näsan när man var säker på att få jobb för att intervjun gick så bra.
Hah, där sitter man instängd till sist i ett litet madrasserat rum när man ler och ler och tycker att allting är sååå jätteroligt och allt blir bra och det finns inga bekymmer.

Nånej, nu överdriver jag lite, jag erkänner.
Visst drabbas jag också ibland av en liten dos positivt tänkande.
Visst lider jag också av beroendet av att tro på att allting ordnar sej, allt blir bra.
Visst orkar man bättre med motgångar om man försöker hitta en liten guldkant på tillvaron varje dag, fast man känner sej lättirriterad och trött.
Visst är det skönt med solsken...
Fast man ser hur smutsiga fönstren är, och hur dammet yr överallt.
Nog blir det höst snart igen. Onödigt att tvätta fönstren, dom är snart smutsiga igen.
Jag har viktigare saker att göra.
Jag klagar istället över hur skitigt här är.