Jag kan inte förstå hur snabbt tiden har gått.
Om en timme ungefär har det gått prick jämnt 8 månader från det att jag fick min pojke i famnen i första gången.
28.7 2011 den här tiden fick jag lov att börja krysta.
(vilket ord, krysta... Jag var tvungen att googla det för att vara säker på att det verkligen heter så... konstigt hur vissa ord bara låter konstigare och konstigare ju mera man tänker på dem)
Om 4 månader har det gått ett helt år sedan min solstråle, min stjärna, föddes.
8 månader...
Och han kryper snart, han har 3 tänder, jag måste snart klippa pannluggen för han ser snart inget genom gardinen, han "pratar", han "sjunger", han skrattar och han vill vara med och veta vad som händer.
Det känns som om jag har blivit lurad, var är min baby?
Ei kommentteja:
Lähetä kommentti