Jag är en idiot

Vi har äntligen en dygnsrytm!
Vi har en son som SOVER på natten!
Han sover från åtta på kvällen till åtta på morgonen!
(Ta i trä, han har gjort det två nätter nu... det här kanske är den tredje)

Vad gör jag?
Sover inte!
Litar inte på att gossen ska sova, vill inte somna för jag är beredd på att jag är tvungen att vakna när som helst.
Fy bubblan vad det tar emot att stiga upp på morgonen, att acceptera att sovmorgnar inte längre existerar.
Men... Varför sku en sovmorgon vara så drattans viktig?
Varför i hela hålan kan jag inte bara gå och lägga mej i tid istället?

Nå, imorgon är en ny dag, det blir en ny kväll... imorgon SKA jag gå och lägga mej i tid, för att sedan vakna pigg och glad och full av ork.
Ska försöka hitta en park med gungor så lilla söta får prova på att gunga.
En sandlåda så att man får börja striden om att inte äta sand.
Måste hitta stadiga skor så han får börja öva på att gå.
Lilla söta pojken som har så brått att bli stor och duktig.
Mamma hinner inte med... Var det inte förra veckan vi kom hem med ett litet 3kilos knyte!?

Men nu, nu ska jag säga godnatt.
Nu ska jag gå och lägga mej.
Inte spela på Facebook, inte titta på TV.
Sova.
Som min son.